Min syn på vår underbara värld
Närmast mitt hjärta(vad gäller det andliga) ligger demoner. Nu vill jag inte att alla ska bli rädda eller undra om jag söker mig till mörkret. Låt mig förklara mitt eget sett att se på och förklara vad demoner är.
Alla föds med en demon. Från allra första början är allas demoner svarta. Inte i den bemärkelsen att de är mörka. Svart betyder för mig att de innehåller alla färger som finns. Detta för att de inte har hunnit färgas av upplevelser än. Hela livet består av upplevelser som avlöser varandra. Vissa upplevelser påverkar dig och vissa upplevelser påverkar du. De som påverkar dig påverkar även din demon. Om man är sann mot sig själv och uppträder som man vill göra, så påverkas man positivt. Om man gör något som strider mot sin natur eller struntar i det man vet är rätt, ja då påverkas man negativt. Man kanske inte känner sig sämre, men innerst inne så vet man om att man har handlat fel. Detta kan, i längden, få ödesdigra konsekvenser.
Vid positiva händelser så påverkas inte din demon nämnvärt. Han frodas inte, men han blir inte mindre i heller. I alla fall inte av någon enstaka positiv händelse. Vid negativa händelser så växer däremot din demon. Allt negativt, allt som strider mot ditt naturliga jag, påverkar dig på ett dåligt sätt. Du kanske inte märker det direkt, men efter ett tag kan man se tecken på det. Till skillnad från det positiva så växer din demo direkt när du inte är sann mot dig själv. Har man inte varit sann mot sig själv på länge, kan det vara en riktigt tuff väg att komma tillbaka. Det krävs mer jobb för att gottgöra det onda.
Så fort man gör något influeras vi av det, på ett eller annat vis. Om man nu tänker efter så påverkar ju faktisk vi allt vi är med på/om. Utan vår inblandning hade ju händelseförloppet blivit helt annorlunda, eller hur?
Alla demoner färgas och formas olika beroende på vilka intryck de får och vad de har varit med om. Vissa personer tycker att de är alldagliga och precis som alla andra, dvs. de sticker inte ut från mängden. MEN alla tycker olika om olika saker. Om två personer gör samma sak så tycker de kanske lika mycket om det, men på olika vis. Vi har alla olika smak och behov och allt detta beror på våra personligheter. Man kan ändra sin personlighet, men det är absolut inte lätt.
Att i alla lägen vara sann mot sig själv är det bästa sättet att få balans i livet. Om man inte vet vad som ligger i sin sanna natur, lita då på dig själv och gör det som känns bäst. Mår du sämre efteråt, dra lärdom och gör inte likadant igen.
Verkar det enkelt? Det kan det vara, men av personlig erfarenhet är gamla vanor svåra att bryta. Oavsett vilken influens de har på dig så gör man som man brukar. Vill du ändra dig, så gör det. Kan du inte? Be om hjälp! Hjälpen finns överallt, det är bara att sträcka ut handen.
Man kan också snappa upp ytterligare demoner som kilar in sig mellan ens egen demon och dig själv. Detta har ett väldigt negativ påverkan på dig. I dessa fall behöver man hjälp, inte för någon kan ta bort demonen åt dig men de kan hjälpa dig att förstå vad du ska göra för att bli av med medpassageraren. Det är inte alltid man själv märker om man har fått en medpassagerare(så att säga) man märker kanske inte att man lägger till sig med nya vanor eller ändrar beteende. Har man fått en annan demon på halsen kan denna växa sig så stark att den "tar över" din personlighet. Din medfödda demon blir då något som bara finns där, men den påverkar inte ditt beteende eller ditt välmående. Att påpeka eller fråga om andras välmående kan vara att hjälpa personer som fått sig en medpassagerare. Gör man dem påminda om hur de var innan kan vara ett sätt att lära dem att komma i kontakt med sin medfödda demon. Alla är i regel medvetna om vad de ska och inte ska göra för att må bra. De som inte är det kan vara sådana personer som bär med sig en demon som inte tillhör dem. Men lösa demoner kan haka sig fast på vem som helst som "göder" den med rätt slags energi . Din medfödda demon kan man inte bli av med, för den är bara din.
Lösa demoner ligger inte latent och väntar på att du ska göda den. Om man inte förser dem med energi av (för dem) rätt slag, hakar de helt enkelt loss sig från dig och far vidare på sin resa.
Man kan även dra till sig demoner som samarbetar med din medfödda och de personer som har det är personer som lever ut sitt sanna jag.
Allt detta yttrar sig i olika färgspektra so omger alla. Vi alla utstrålar olika färger, vare sig man vill det eller inte. Om man strålar starkt, svagt, enfärgat eller som en regnbåge. Ja allt detta beror på hur ärlig man är mot sig själv och vilka erfarenheter/upplevelser man har fått av livet.
Man(eller i a f jag) kan väldigt lätt se vilken färg personer jag möter har. Man ser det på sättet att bemöta andra, värderingar, smak och tycke om olika saker. Om man är lidelsefull, arbetssam eller egoistisk. Dessa är bara ett par exempel på olika indikationer av din demon. Om man föredrar vissa färger eller alltid dricker kaffe ur en speciell kaffekopp. De små indikationerna är oändliga.
Om jag träffar en person som är väldigt välmående kan jag förnimma hans färg på pengarna han har hållit i, handskakningen han ger mig eller bara via utstrålningen han har. Börjar men sedan prata med honom får man antingen belägg för om färgen han har är hans rätta eller om han blivit påtvingad denna färg av olika anledningar. Man kan acceptera sin färg men för att må som bäst ska man anamma den färg som ligger närmast sin natur.
Svårt att förklara men intrycket som jag får av någon är liksom en helhets bild, inte något man kan lära ut(tyvärr)
I mitt dagliga liv är jag i stort sett alltig nerkopplad från dessa ingivelser, annars hade man blivit tokig. Om jag träffar 5 personer och de i sin tur har träffat någon som påverkat dem på ngt vis kan jag känna skuggor av dessa energier på samtliga. Om man bär med sig en tanke från ett tidigare möte, man grubblar på en kommentar någon fällt om ens frisyr. Allt detta påverkar din färgutstrålning.
Nu går jag inte omkring och ser alla skimra i olika färger, men om jag släpper ner garden så slår det på som en slägga. Håller fortfarande på att lära mig att öppna dörren på glänt(så att säga) inte slå upp den på vid gavel. Innan jag har lärt mig detta kommer jag att fortsätta vara nerkopplad.
Under kontrollerade former kan jag finslipa min teknik, allt detta för att i framtiden kunna hjälpa människor.
De få gångerna jag har lagt tarotkort så kan jag säga att dessa demoner ALLTID gör sig påminda. Jag tror att vi alla vill nå någonstans, men om vi inte strävar dit det är tänkt att vi ska komma. Ja då kommer vi aldrig att bli tillfreds.
Bara för att klargöra en sak:
Det har inte med aura och göra, det jag ser. Jag vet att i stort sett alla har hört talas om auror men det jag ser/känner inte har med detta att göra över huvudtaget. Det jag ser har att göra med hur du är som person, vilken balans du har i kroppen, om du bär med dig bördor som inte är dina ect. Det jag vet om auror är att de speglar hur du mår och vad du behöver samt att de bildar ett fält runt omkring dig. Det jag ser är hur du ÄR och hur det är tänkt att du ska vara. Lite invecklat men att försöka beskriva det jag ser utan att vara ansikte mot ansikte, men jag har gjort mitt bästa.
Mina tips för att finna lycka och harmoni:
Vida känt för alla är att vi alla har ett djurisk jag likaväl som mänskligt. Beroende på hur du är som person kan man utläsa vilket djur du har med dig. Jag är inte så säker på detta! Jag har som i allt annat jag skriver här en lite annan syn på det hela.
Enl. mig så har vi alla ett Totem. Detta är en djurande som tillhör dig. Hur du är som person färgas INTE av vilken djurande du innehar. Färgen på din demon speglar inte heller vilken djurande du innehar. Ditt totem speglar helt enkelt vila liv du har levt och vilka erfarenheter du har skaffat dig. Man kan säga att dina forna liv har gett dig den anden du har idag. Allt för att du ska kunna hantera de kunskaperna och visdomarna som finns i dina celler.
Indianerna har sedan urminnes tider varit medvetna om att dessa andar finns. Vem har inte hört talas om Totempålar? Dessa hyllningar till olika djur som ska stärka och hjälpa de personer som rest pålarna. En del forskare anser även att de första människorna dyrkade dessa djurandar. Varje människa har en, det är bara inte så lätt att lista ut vilken som tillhör dig själv.
Om man bär med sig ”ärr” från tidigare liv kan detta speglas i ditt djur. Om du varit stark och ska bli lite mer ödmjuk kan du få ett snällare mindre och inte lika kraftfullt djur. Om du varit i en utsatt position förr kan du i detta liv få ett starkare och mer kraftfullt djur i detta livet osv. Allt detta för at vi någonstans ska hitta balans i universum. Ingen energi/livsform kan bli fullärd och få total inblick, om man inte har erfarenhet av olika saker. Om man t ex bara lever som en stark och drivande energi, kommer man aldrig att ha förståelse för de som inte har samma drivkraft. Om nu alla skulle varit lika starka så skulle där inte finnas någon att styra. Om alla skulle varit lika svaga så skulle ingen styrt. Allting handlar om att få balans. Stark/ svag, kall/varm, positiv/negativ osv. Om man ska dra det till sin spets kan man säga så här: Om inte det onda fanns skulle heller inte det goda finnas. Har man inget att jämföra med så blir det inget som är annorlunda.
Jag vet inte varför vissa människor har vissa djur som sina, men jag kan med lite lirkande få fram vilket djur du har som frände. Man kan i detta livet inte ändra sin ande, men man kan ”skaffa” sig nya. Om man är i stort behov av någon speciell egenskap kan man be om hjälp, och få den. Andra djur kan stanna hos dig bara för att de trivs i din närhet och tycker om ditt sätt att uppträda.
Om man känner sig dragen till något djur så kan det ha att göra med din djurande, men oftast spelar detta inte någon roll. Gilla vad du gillar, om du följer ditt hjärta blir inget fel. Får du dig en törn, då var det meningen att du skulle lära dig en läxa. Allt händer av en anledning, Köp läget eller gör något åt det, vi behöver alla hjälp någon gång. Hjälp finns, det är bara att be om den.
Ta vara på er själv och varandra.