Min syn på vår underbara värld
Det sägs att man ska söka sina rötter, men vad ska man göra när ens rötter inte kommer nerifrån? Jo man söker sig uppåt istället…… Försöker mig på ytterligare en svår förklaring av mitt sätt att se på det hela.
Alla kommer vi någonstans ifrån, eller hur? Men vem är det som säger att vi kommer från denna jord? JA vi föds här, vi lever här och vi dör här. MEN, alla forskare är rörande överens om att energier inte kan dö/försvinna. De kan bara omvandlas från en form till en annan. Vi, alla människor består av energier så vad händer då när vi dör? En tankeställare!
Enligt mig omvandlas våra energier när vi lämnar jordelivet. Vi kan säkerligen återfödas till en ny köttslig form, men vi kan också omvandla till något annat. Att tro att vi människor är ensamma i universum är en tanke som jag har övergivit. Med tanke på hur stort universum är, KAN vi inte vara ensamma. Nu vet jag inte om jag tror på små gröna män, men jag tror/vet att det finns andra energiformer i universum.
Någon enstaka gång som jag fått inblick i detta är når jag känt av en annorlunda energi i min närhet. Kan inte förklara på något bättre sätt. Känns som man inte är ensam men samtidigt vet du att du ÄR just ensam. Man sluter sina ögon och känner hur tankarna rör sig mot ett givet mål. På vägen dit får man inblick i vad som finns runt omkring oss i universum.
Mina ”resor” har alltid börjat från samma plats här på jorden. Man dras sedan, i en rasande fart, upp till första hållplatsen. Där finns andra energiformer, kan bäst beskrivas som moln i olika strålande färger. Färden går vidare och vid nästa hållplats finns det högre energier. Dessa ”styr” över ”molnen”. Var ska de fara vad ska de göra osv. Den sista hållplatsen lag varit på innefattar galaxer. Jag vet inte om det är galaxer, men kan inte beskriva det bättre. Stora samlingar av energier som rör sig i sakta mak genom ett oändligt mörker. Vilken väg de ska ta är redan förutbestämt men hur de ska ta sig fram är upp till dem själva. Att känna detta är riktigt riktigt mäktigt. Man känner sig enormt liten, men man känner ändå glädje. Man är del av något stort och utan alla små små delar kommer inte detta stora framåt. Om vi alla drar vårt stå till stacken så går det framåt, men om tillräckligt många motarbetar det så står vi bara stilla.
Hoppas att kunna förklara detta bättre i framtiden när jag förhoppningsvis fått lite mer kött på benen. Så ge er gärna lite till tåls.
Om vi alla hjälps åt att upplysa varandra kommer vi framåt. Om vi inte gör det famlar vi bara i mörkret utan mål. Kan vara värt att tänka på .
Fortsättning följer…….