Min syn på vår underbara värld
Jag har på senare tid haft lite funderingar på var allt detta kommer ifrån. Är det som allt vi människor ser och upplever bara finns här? Är mina egna upplevelser bara bundna till mig och denna planet, denna tid och denna verklighet?
Fick lite tankar runt detta när jag var ute och gick(som vanligt). Kan det möjligen vara så att lite av det jag ser verkligen existerar i ett parallellt universum, eller i en annan dimension? Om jag nu ser vissa saker kan det då vara så att de jag ser är i sin egen ”verklighet” och tittar på mig och de mina med samma förundran som jag har för dem?
Föreställ dig två vägar som går längs med varandra. Du kan inte se vägen, bara de som färdas på den. Om det nu skulle vara så att du möter någon/något som färdas på den andra vägen hur uppfattar du då honom/det? Vi liknar kanske inte varandra. Vi kanske inte uppför oss likadant. Och för den delen, hur uppfattas jag av dem?
Kan det vara så att det jag ser ibland är en ”reva” där jag får möjligheten att skåda in i andras verklighet? R de på andra sidan tillbaka och förundras hur vi har det här?
Ett annat perspektiv är att det jag ser är naturens eget eko. Varelserna som jag ser runtomkring kanske är efterdyningar om vad som har funnits här på jorden innan oss.
Kan mina syner/upplevelser vara minnen från när jag levt på en annan planet i ett svunnet liv?
Jag tror inte att allt är vad det ser ut att vara. Jag tror att det är sunt att undra över och ifrågasätta allt. Man ska inte nöja sig med att acceptera att det är på något vis för att någon klokare eller äldre säger det. Ta till dig all information och skapa dig en egen åsikt. Ingen kan säga till dig att din åsikt är fel, för den är ju din åsikt. Om de blir arga eller förorättade kan man ju bara ställa frågan varför? Varför får inte jag tycka på mitt vis? Varför blir du arg, ledsen eller förorättad? Säg istället så här: Om du är som du vill och jag är som jag vill, så kan vi tillsammans lära av varandra. Hade inte detta varit underbart?
Mycket frågor och lite svar, allt jag vill med detta är att få er att uppmärksamma: Omfamna olikheter, var glad för meningsskiljaktigheter. Men acceptera att vi alla är olika. Om vi alla hade varit likadana hade ingen strävat framåt, så vi har det nog inte så illa här ändå eller?