Min syn på vår underbara värld
Jag har beslutat mig för att ändra lite i min egen inställning angående mina vänner. Fram tills nu har jag varit glad att de finns i min närhet och varit helt nöjd med att bara ha dem omkring mig. Från och med idag ska jag vara lite mer aktiv i vårt samröre.
De måste finnas hos mig av en anledning och jag tror inte att anledningen är att bara jag ska se och dra nytta av dem. Att pressa lite och se om vi inte kan få fram ett samarbete istället, det är mitt nya mål. Om jag hjälper någon ska jag se om jag inte kan ta hjälp av mina vänner. Jag tror att man kan ta hjälp från flera olika håll. De jag har hört talas om som använder sin mediala gåva att hjälpa andra talar alltid om ljuset. Men varför talar man aldrig om mörkret? Om vi inte hade haft mörkret hade vi ju inte haft ljuset ihäller. Om man säger att människor befinner sig i en svacka eller i en mörk period i sitt liv, så vill man ju hjälpa dem eller hur? Vad är det nu som säger att man inte kan se på Andar/väsen/guider/änglar på samma vis? Om jag träffar ett väsen ute i skogen som verkligen längtar efter lite uppmärksamhet, ska jag då inte ge det åt honom? Om han tror att han måste skrämma någon eller uppträda på ett speciellt vis för att få uppmärksamhet. Är det inte bättre att jag visar honom omtanke och kärlek. Visa honom att han också kan få ”bra” uppmärksamhet.
En av anledningarna att jag skriver här är att jag vill göra er alla andra lite mer uppmärksamma på vårt beteende. Om man möter världen (och allt i den) med kärlek, vad får man då tillbaka? Jo enligt mig ett mycket gladare och trevligare bemötande. Jag vill få er att tänka efter en gång extra när något händer er. Var denna händelse verkligen så illa som den kändes. Om jag ändrar synsätt så kanske händelsen har en positiv betydelse.
Alla dessa små ljud eller ljus som ni upplever skrämmande, är det verkligen så farligt? Ta ett djupt andetag och tänk efter innan ni handlar. Kan man vända det till något positivt, gör då det. Jag ska inte slå i er att det är enkelt, men om alla försöker så blir det lättare.
Jag kommer även att försöka öppna fler människors ögon för vad som finns runt omkring oss. Ju fler av oss som är medvetna om dem desto bättre(tror jag). Alla kan vi känna förnimmelser lite var stans vi är. Om man verkligen ser och känner efter kanske man kan få kontakt. Jag tror att om fler hade sett världen genom mina ögon, hade fler valt att älska skog, mark och mörker. Nu pratar jag om avsaknad av dagsljus = mörker, inte något annat.
Om ni sätter er själva i deras sits. Om de har uppträtt på ett och samma vis så länge de kan minnas, bara för att få uppmärksamhet. Vad händer när de upptäcker att det kan finnas andra sätt att göra på? Om man istället för rädsla, möts med kärlek. Jag kan inte leva med mig själv om jag inte berättar hur jag ser på dem. Skygga rädda ”varelser” som inte riktigt vet riktigt hur de ska uppträda när de får positiv respons på sina......närmande.
I alla olika program på Tv:n hjälps alla över till den ljusa sidan. Dessa varelser jag har runt mig, strävar inte mot ljuset. De kommer inte från samma dimension . Mina vänner finns i sin egen värld och strävar inte efter att komma någon annan stans. Däremot kanske de längtar/strävar efter något annat. Det vet jag inte än, men jag blir förhoppningsvis upplyst om det när de har tillräckligt stor tillit till mig.
Jag är bara en person som bara kan göra sitt bästa. Jag nekar inte någon eller något. Om jag träffar på någon som vill/behöver hjälp, ja då tänker jag försöka hjälpa. Om jag behöver ta hjälp av mina vänner för att hjälpa andra människor så gör jag det. Om jag sen behöver ta hjälp av andra människor för att upplysa om mina vänner, ja då försöker jag det med. Kan vara lite svårare med det sistnämnda, då jag tror att många är rädda för dem men vet inte varför de är rädda. Men men, skam den som ger sig.
Jag har blivit förutspådd att vägen jag väljer kommer att vara en ensam väg att gå. Jag har sökt efter någon med liknande åsikter/upplevelser som mig, men inte hittat någon. Alla säger till mig, var försiktig du vet inte vad de kan göra. Jag är medveten, men jag är även medveten om att jag har ett starkt beskydd. Jag ser detta som ett tecken på att jag är på rätt väg, hade de inte velat att jag skulle gå denna väg hade de inte försett mig med så starkt skydd. Jag hoppas kunna få fler människor medvetna om vad som egentligen finns runt omkring oss. Har jag bara lyckats få någon att acceptera att de kan finnas, ja då har jag kommit en liten bit på rätt håll.
Jag fortsätter att skriva om mina små eskapader och hoppas att ni finner dem upplysande. Om ni gör det får ni gärna dela med era vänner. Om ni har egna funderingar så får ni gärna komma med dem med. Allt och alla är välkomna.
För de av er som läser detta och är redo att förändra något, är mitt tips Gör det. Om tiden inte känns rätt så vänta, men var inte rädda. Om rädslan för det okända vinner, förlorar i slutändan bara ni.
Ha det bäst och ta hand om varandra.