Min syn på vår underbara värld
Några veckor efter jag hade min syster på besök och jag anammade min medialitet, var jag på besök hos en kvinnlig bekant och hennes man. Kvällen började med lite lättsmällt samtal och många skratt, men tog rätt så snart en annan riktning.
Av någon konstig anledning började vi prata om andar och liknande. Jag kunde rätt så snart känna både hennes och hennes mans "demon". Det började som en vag liten föraning i magtrakten och växte bara ju mer vi satt och pratade om det. Jag fick luftat mina tankar om vad jag kände/såg och till min förvåning så var det mkt stämde.
Från mannen i familjen fick jag en känsla av åska. Det var lugnt till en början men stundtals blixtrade det till och dundrade på, för att i nästa sekund bara vara lugnt igen. Vill inte gå in på det för mkt men mannen kunde relatera mkt av mina åsikter på hur han var som person. Det var alltså ingen ande han hade med sig utan det jag kände/såg var hur han var som person.
Kvinnan i familjen hade en gul och grön liten "demon". Vad jag fick fram så tydde det på att hon var en väldigt social människa som tyckte om att vara runt andra människor, men bara så länge det var på hennes villkor. Hon såg inte tillräckligt till vad hon själv ville utan rättade sig efter omgivningen. (Vid det här tillfället reagerade jag på hur lätt allting kom till mig. Det tog ingen energi från mig utan det var nästan som att läsa en bok) Hon behövde tänka mkt mer på sig själv för att växa som person och må bättre, andra i hennes omgivning skulle inte tycka om henne mindre för det. Vi kom fram till lite nyckelord som hon skulle säga till sig själv VARJE dag, och efter hand skulle det bli lättare.
Såhär i efterhand kan jag säga att familjen nog fått lite mer förståelse för varandra. Mannen försöker gjuta olja på vågorna, så att säga, för att blixt och dunder inte ska bli så intensiva. Kvinnan tror jag inte skulle ha trott på mig om jag berättade för henne då hur hon är idag.
Summa summarum. Jag fann det enormt givande och upplyftande att hjälpa andra människor och jag har fortfarande kontakt med dem och jag får känslan att det vi gjorde tillsammans hjälpte dem.
MEN den stora insikten: Ju mer man talar om andevärlden desto lättare kommer den fram och desto mer info får man.
Brasklappen är: Informationen man får är inte till för dig utan bara för att du ska kunna hjälpa andra framåt. Använd inte informationen till egen vinning för krafterna du har att göra med överstiger med lätthet kraften du har inom dig själv. Bara en liten varningens ord.
Ha det super där ute och var rädda om varandra.