Min syn på vår underbara värld
När man efter mångt och mycket hade insett att man inte var galen så började vissa saker klarna. Jag insåg att alla skuggor som rörde sig runt omkring mig inte bara var skuggor. Om man inte flyttade blicken hela tiden utan lät blicken vila på något annat så kunde man "läsa" vissa detaljer i skuggorna. Jag kunde även få en känsla för vad det var som sökte kontakt samt vilken färg denna hade. Snacka om att få upp ögonen för något nytt.....
Jag kunde från början bara urskilja små små variationer av vad jag hade runtomkring mig. Men ju mer tiden gick och ju mer jag sökte kontakt med dem, desto mer klarnade det. Jag fick inblick i att det var små vad jag kallar troll jag (alltid)hade med mig.
Med tiden märkte jag att jag även hade andra väsen med mig som inte bara var markbundna. Jag har idag även en drake som bor i en skogsdunge en bit från vårt hus.
Jag märker att ju mer "kontakt" man har med dem ju mer insikt i deras existens får man....
När jag väl kommit till tillikning att jag nästintill aldrig var ensam, och försökt anamma detta, kom stegringen.
Istället för att bara se/känna markbundna små troll verkade de vilja ta min fokus ifrån marken och rikta den uppåt. Började känna vad som bäst kan beskrivas som stora rosa fjärilar. Kan inte beskriva dem på annat vis, men deras mest framträdande drag var energin de utstrålade. Ren och skär kärlek och glädje. Så fort jag vände blicken mot dem försvann de. De vill gärna göra sig påminda men direktkontakt ville de onekligen inte ha.
Jag provade en annan approach nämligen att gå ut och bara fokusera på min andning och se vad som skulle hända....
Till en början hände inte mycket men efter ett par minuter fick jag ytterligare en ny inblick i något nytt och hänförande......
Om ni nu tycker att jag överdriver med vad jag varit med om under en kort tid, kan jag bara säga att ni är fel ute. Jag har enligt mig själv haft ett fruktansvärt intensivt år! Inte för att jag klagar för resan har varit helt underbar, och den är inte över än på långa vägar.
Jag kan inte riktigt beskriva hur jag vet allt jag vet och inte heller hur jag ska beskriva vad jag upplever men jag kan försöka mig på en liknelse:
Om man ställer ett skivat rostebröd upp på högkant. Föreställ dig nu att var och en av skivorna representera en slags energi/andeväsen el liknande. När jag är helt avkopplad kan jag med all största säkerhet bestämma vilken "skiva" i brödet som jag vill veta mer om/besöka/studera.
Jag får känslan att jag hoppat in någonstans i mitten på brödet, när jag i våras började min resa. Framöver får jag känslan att jag kommer att flytta uppåt i bland skivorna och där ligger bl a universums energier, andra livsformer och förståelse för hur allt hänger ihop med oss. När jag väl kommit dit tror jag att jag har bättre förståelse för människor och deras problem och kan således lättare hjälpa dem att må bättre.
Om man sedan ser till vad nästan alla mediala pratar om dvs. Änglar, andar och avlidnas kvarvarande energier. Detta ligger under nivån jag startade på och därför har jag väldigt lite kontakt med dem. Jag tror(och hoppas) att jag kommer att lära mig att få kontakt med dem också.
Nyfikenheten som jag ligger inne med innebär med all sannolikhet att jag aldrig kommer att sluta upptäcka nya "vänner" att samverka med. Jag kommer aldrig att känna: Nu är jag nöjd. Det ligger inte i min natur.
Fortsättning följer :)