Inte bara djur

Som alla vet finns det djur i skogen. Om ni hade sett vad jag har sett i skogen hade ni nog varit i skogen lite oftare.

Jag kan tyvärr inte nämna alla vänner jag har träffat på ute i skog och mark, men jag kan kanske nämna några och beskriva ett par andra  J

På en vanlig runda i skogen kan ju alla se fåglar, kaniner, igelkottar och spår efter andra vilda djur. Om man nu öppnar sitt sinne och inte bara ögonen så kan man se så mycket mer

Som så många andra av mina vänner, kan jag koppla detta väsen till en rad olika egenskaper. När detta väsen visar sig (i samband med en läsning, läggning eller rådgivning) står det för att personen har några egenskaper som är mer framträdande än ANDRA. Personen fråga är: Klarsynt och har ett synsätt som skiljer sig från mängden. Är inte rädd för att yttra sig, trots att han/hon kan få många andra människor emot sig. Är tyvärr lite väl snabb i sin bedömning och har lite svårt för att se saker ur andras perspektiv. När han/hon väl skaffat sig en åsikt, är det väldigt sällsynt att man kan ändra på detta. Tycker om att vara i sällskap med likasinnade, annars är han/hon hellre ensam. Kan inte vara en i mängde utan är alltid sig själv No matter what.

När man hjälper en person med dessa egenskaper är det väldigt viktigt att vara säker på det man säger. Visa att min vilja/övertygelse är minst lika stark som din. 

Trotter. Små svarta flerbenade varelser. Visar sig när personen de besöker har lite av ett tunnelseende. Vill inget illa, men kan vara lite skrämmande då de ilar i hög fart över marken och det är svårt att se dem ordentligt. Ca 3 dm höga och 4 dm långa.

SunKit. Kattlikt väsen med färg som bäst kan liknas med ett lejon. 1,5-2 meter långt och med en mankhöjd på cirka 80 cm. Lång svans och nästan utmärglad, men väldigt muskulös, kropp. Det mest utmärkande med detta väsen är det anletslösa ansiktet, ett huvud som har fler likheter med ett människohuvud än ett kattdjurshuvud.

Treewolves. En högbent hundlik varelse som såg ut att vara gjord av trädgrenar och bark. Vid första anblick såg den väldigt ranglig ut, nästan som om den skulle falla isönder när som helst. Men skenet bedrar, när jag känner in den märker jag att den har ett väldigt djuriskt inre. Nästan så att det är på gränsen till besatthet. Cirka 1,2 meter hög och 2 meter lång. När denna varelse gör sig påmind betyder det att någon har svårt att släppa det förflutna. Personen i fråga har fler drag som kan vara bra för mig att veta. En besatthet av att göra saker på samma vis som man alltid gjort, innehar en stark ovilja att prova något nytt och mår dåligt när många förändringar sker samtidigt.

MistHog: Vildsvinslik varelse, cirka 120 cm lång och 80 cm hög. Gråaktig till färgen, nästan som om den vore halvt genomskinlig. Påminner nästan om dimma. De syns bäst i dagsljus, även om de rör sig i nattens mörker utan besvär. Visar sig för personer som är mediala, men som inte riktigt accepterat sin gåva. De är lätta att missta för ett vanligt vildsvin(när man ser dem i ögonvrån) om man nu bortser från färgen. Detta är en varelse som inte härstammar från jorden, egentligen tror jag inte att de ser ut så som de visar sig. De visar sig i denna astralkropp för att de som ser dem ska kunna relatera till något här på jorden. Nämligen ett vildsvin.

Ettra: En älvlik varelse med ett något vasst utseende. Huden verkar strama på hela kroppen och på huvudet, nästan som om huden är uttänjd till bristningsgränsen. Om varelsen böjer sig eller rör sig häftigt, kan huden spricka. Man kan nästan urskönja varje ben i hela kroppen. Hon är inte utmärglad, det är bara så här hon ser ut. Även om hon ser vass ut, finns det ett stort engagemang som döljer sig under ytan. Ett engagemang om att fler ska öppnna sina sinnen och acceptera varandras olikheter. Första känslan hon förmedlar är envishet och trotsighet.

Blackcrows: Svart fågellikt väsen. Cirka 50 cm högt, fjäderklätt med vingar men kan ej flyga. Behöver ej kunna flyga då det har ett annat sätt att färdas. De finns alltid med vid resor mellan världar/dimensioner. Inte som ledsagare eller fripassagerare, mer som en busschaufför. Han vet vart resan bär och ser till att alla kommer fram.

Redtails: Litet svart kattlikt väsen. De ser håriga ut, men de är helt pälslösa, men mjuk och slät svart hud. En röd rad går från nacke till svansrot och hela svansen är röd. Tippen på svansen är formad som en pilspets. Den kan bäst beskrivas som en liten djävul, fast med rund pupill. Vad denna lilla varelse står för vet jag ej än, men det kommer,

Whitelights: Ren energi som bara arbetar med vitt ljus. Kan uppfattas som vita flammor när de rör sig. Påminner en hel del om blixtar, sprudlar av energi. Visar sig för att övertyga alla om att det finns ljus i alla lägen, även de mörkaste. De har ett helande och lugnande intryck på alla de visar sig för. Om man inte är bekväm i mörkret, vad kan då vara bättre än en vit ljuspunkt som ger dig lugn 

Älvor:  Små vingbeklädda varelser som finns i alla olika färger. De är rätt skygga men gör sig gärna påminda genom att blixtra till i olika färger. Kan beskrivas som små små stjärnor som man kan skönja i ögonvrån lite titt som tätt. Man ska inte missta sig och tro att dessa små varelser inte är något speciellt, för de må vara små men ack så kraftfulla.

Troll: Dessa varelser ligger mig varmt om hjärtat och är (enl. mig) väldigt missförstådda. De kommer i olika färger och former, vissa är någon decimeter höga medans andra är ett par meter höga. De är nyfikna och kan gärna spela lite busiga, allt för att få din uppmärksamhet. En gren som knäcks utan anledning, rassel i träden fast det är vindstilla etc. Vi skolas in från tidig ålder att i skogen bor trollen och är du inte snäll kommer de och tar dig. Detta kunde inte vara mer fel. De är snälla små kompisar som älskar att sprida glädje och omtänksamhet. De ser oftast lite annorlunda ut och då blir vi automatiskt rädda, bara för att de inte ser ”snälla” ut. Men skenet kan bedra!!!!!! Dessa älskvärda vänner bör man inte vara rädd för bara behandla dem väl så gör de samma tillbaka.

Ormar/Drakar: Alla har väl någon gång sett en orm i skogen eller fantiserat om en drake från fablernas värld. Dessa finns också runt omkring oss. En orm kan vara lång, kort, tjock, smal, hårig, hårlös ja alla sätt du kan tänka dig. Nu tänker säkert många: Men de slingrar sig så äckligt runtomring en. Men vad har de egentligen för val? De har ju faktiskt inga ben, eller hur? En orm som ringlar sig runt benen kan enl. mig ge en enorm känsla av trygghet. Den bara finns där och håller dig fast på stället, bara för att du inte ska flyga iväg. Ibland måste man vara medveten om sin närhet och vilket sätt är då bättre? Vilket utseende de har är bara lite olika, men titta på oss människor vi är också olika  J Drakar däremot VILL att du ska fara iväg med tanken. De vill att du ska tänka lite annorlunda och lite outside the box. Om du nu skulle säga till din bäste vän att du ser en drake, då skulle du nog klassificeras som galen. MEN de finns! När du behöver vara kreativ och komma på ngt nytt så kommer de, vare sig du vill det el inte. Behöver du stryka el värme kan de också komma, bara för din skull. Om du bara lär dig att SE, så kommer du att se dem  J

Vålnader: Jag har inte sett/känt många vålnader. Jag vet inte ens om vålnader är det rätta ordet, men det är det närmaste jag kan komma. Delvis dolda i skuggorna och omgivna av dimma rör sig dessa från gömställe till gömställe. De finns i alla olika former och skepnader. Så sent som ikväll såg jag ett antal i en skogsdunge utefter vägen. Jag såg dem inte direkt, men när jag vände mig mot skogsdungen och slappnade av började det hända saker. Vitgråa skuggor började flacka från träd till träd. Fram och tillbaka nästan konstant i rörelse. Ungefär 1,2 meter höga och 1,5 meter långa. Pälsbeklädda med en sträv gråaktig päls. Dessa hade formen av ett vildsvin blandat med en gorilla. De sökte uppmärksamhet men inte kontakt. Som nästan alla andra väsen jag träffar i skogen är de väldigt skygga. Om vi människor är rädda för dem, kan jag säga att dessa väsen även är rädda för oss. Dessa väsen har funnits som levande varelser i en svunnen tid det är jag säker på. Den vålnad som söker sig till dig gör det av en anledning, vilken är det upp till dig att ta reda på.

Jättar: Storvuxna gestalter som rör sig i vår närhet. Åter igen är dessa varelser väldigt väldigt skygga. Det finns nog inte många som tillåter sig själv att se dem. Detta för att vi ända sedan barnsben blir matade med vad som finns och inte finns i denna värld. Men vem är det som VET detta? Vad jag vet kanske inte min granne vet etc. Gigantiska människoliknande gestalter som rör sig runt omkring oss hade nog fått de flesta att tvivla på ens psykiska hälsa. MEN jag ÄR och känner mig mycket frisk, däremot kan jag lita med de väsen jag ser och hur de känner sig och blir bemötta. Allt för att någon har sagt att: Det finns inga…….. Jag säger: Jo de finns, mer än vad de flesta kan tänka sig. Det räcker inte med att bara titta, man måste tillåta sig att verkligen SE!

Gestalter: Det är när man nästan ser vad som kommer. Man kan urskilja konturer och vissa drag, men inte se riktigt allt. Det kan vara en suddig ”bild” av ett djur, en människa eller en fabel figur. Man känner på sig vad det är men man kan inte riktigt se det. Detta för att det är meningen att man ska använda sin fantasi. En gestalt ser inte likadan ut för två olika personer. Man kan nog tänka sig att gestalter kan liknas vid spöken i filmer, bara det att de saknar de flesta detaljerna i anletsdragen.

Skuggfigurer: Är precis vad det låter som. Figurer som formar skuggan till former. Det är inte så att dessa varelser är onda! De saknar helt enkelt en egen färg och använder då alla färger som finns, samtidigt. Resultatet blir att dessa varelser blir matt svarta och inte utstrålar något ljus. De är väldigt skygga och man märker dem oftast när en skugga stannar kvar lite för länge när ljus kastas över den. Om man har tur kan man se dessa varelser i skogen också. De håller sig oftast intill trädstammar, detta för att vi(människor) inte ska bli allt för rädda för dem. De kan anta alla olika former, det är bara din egen fantasi som ”tolkar” deras form som skrämmande/negativ. Vi är skolade från tidig ålder att det är i mörkret allt det farliga och onda gömmer sig. Där för tolkar din hjärna in mer, i nästan alla situationer, än vad som egentligen händer. Dessa varelser har genom åren vant sig vid folks reaktioner och uppträder därefter. De söker uppmärksamhet och tar den uppmärksamhet de får. Ger man dem kärlek istället för rädsla så får man en lite inblick som skulle förvåna de flesta.

Ljusvarelser: Inte att förknippa med ljusbärare eller liknande. Ljusvarelser är varelser/energier som strålar ljus. De kan ses när som helst på dygnet, men av förklarliga skäl så syns de bäst när det är mörkt. De få ljusvarelser som jag har sett/träffat så har våra möten alltid skett i skymningen. Vid horisonten har det strålat ett starkare ljus på något ställe. Blicken dras automatiskt dit och man får en uppenbarelse. Det jag har sett kan bara kallas för City of light. Strålande vackra höga byggnader skimrande i ljusa och varma färger. Runt dessa byggnader rör sig energier som jag bara kan likna med ljusvarelser. Jag känner att de är en del av den värld som visas för mig. Det är inte att de behöver ljus eller skyr mörker. Allt i deras tillvaro strålar ut ljus. Nästa gång som du tror att du blir bländad av solen kan du ha dessa varelser i åtanke. Vem vet kanske du också har chans att se in i deras värld......

Moonshaddows: varelser/energier som visar sig som rök/dimma i olika ljusa färger. Syns nästan enbart när månen lyser och då endast i skuggorna. Har fått namnet eftersom de befinner sig i skuggorna och att de syns bäst när månen lyser som skarpast. Det är nästan som om de själva skimrar och avger ett rent och varmt ljus. Kan till och med uppfattas som om de lyser upp i mörkret. Jag har bara sett dem ett par gånger, men gud vilka intryck de ger en. Vet inte om jag skulle vilja kalla dem ljusvarelser, de lyser i och för sig men de lever stora delar av sitt "liv" i skuggorna. Detta för att vi människor lättare ska kunna se dem.

Trädvarelser: Kanske föga förvånande är att dessa varelser ser ut som träd. Inte som levande träd (i alla fall inte de jag har träffat) utan mer som en stock. Ett träd som brutits av och kvar blir en bit som är ojämn i kanterna och saknar grenar. Finns av förklarliga skäl bara i skogen. Om man ska kunna se dessa varelser så krävs det att man verkligen tycker om att vara i skogen. Man kan inte bara slå en kik ut i skogen och hoppas på att man får se dem. Man måste verkligen studera skogen och insupa varje del till sin fullo. Då kanske de visar sig. Ett ansikte som träder fram på stammen av ett avbrutet träd. De visar sig för dem som delar deras omtanke om skog och natur. Vad de konkret gör, har jag ingen aning om än. Om jag får säga det själv är detta den skyggaste varelsen jag har träffat. Vill egentligen inte att man ska se dem, troligt vis för de är mer rädda för vad vi ska göra med skogen än vad vi är rädda för det okända. Som sagt en säregen liten varelse som finns där, bara man tittar noga och visar respekt för naturen.

Något som är en röd tråd genom alla mina upplevelser i skogen är att de vill ha uppmärksamhet och kärlek. Får de inte det så kan de på ren pin kiv skrämma dig, för detta är ju egentligen också en form av uppmärksamhet. Eller hur?

Summan av det hela är att vi människor i alla tider har sett dessa varelser. Vi har även utnyttjat dessa varelser för vår egen vinning skull. Detta har gett resultatet att de inte litar på oss, de vill men man måste vinna deras tillit. Många års rädslor slås inte bort i ett handslag, men skam den som ger sig. Ni som känner mig vet att om jag gör något så gör jag det helhjärtat och banne mig om jag inte ska lyckas. Önska mig gärna lycka till och hjälp mig gärna visa dem att det inte är alla människor som vill dem illa.

Detta är allt jag kan komma på nu, men jag fortsätter fylla på med fler vänner så fort jag möter dem. Ha de Bäst

Gatlopp på skogsvägen

En ny värld kan vara på väg att öppnas upp för mig, så känns det ibland i alla fall. Många olika saker händer i min omgivning eller i min direkta närhet. Detta är en av dessa händelser.

Eftersom jag bor på landet så är det naturligt att man, när man gå på promenad, lätt hamnar i skogen. Vissa dagar ser man flera olika saker på sin lilla runda, vissa dagar ser man kanske bara en liten sak på sin runda och ibland(väldigt sällan) ser man ingenting alls. Men detta var första gången jag fått kontakt med så många olika väsen/energier på en och samma runda.

Ungefär 50 meter från vårt hus står den sista gatlampan på grusvägen. Vägen fortsätter i någon kilometer och det är här som jag för tillfället går mina kvällsrundor. Ca 10 meter efter den sista gatlampan ser jag hur en vit dimma/skugga formas och springer diagonalt över vägen framför mig. Inte i ögonvrån som det brukar vara, detta var rakt framför mig så att jag klart och tydligt kunde se det. Som vanligt blir jag glad av att få lite ”sällskap” på rundan och ett brett leende sprider sig i mitt ansikte.

Med värme inombords går jag vidare och efter ca 25 meter kommer samma eller en liknade skugga farande över vägen igen. Rakt framför mig denna gång också. Jag trodde inte mitt leende kunde bli större, men jag hade fel. Med varenda fiber i min kropp vibrerande av glädje, forsätter jag min runda.

Detta händer två eller tre gånger till. Jag får ingen riktig bild på vad det är som är på promenad med mig, men lite snappar mina ögon upp i mörkret. Ca 1,2–1,5 meter hög, vit hårbeklädd kropp, små horn i toppen på pannan, satt nästan lite tung kropp och med de vildaste gladaste ögonen jag sett på länge.

Denna glädje sprider sig till mig och jag är på strålande humör. Då helt plötsligt börjar någon blinka på mig, i skuggan från ett stort träd. Visst brukar jag se mina små vänner i skogen, men inte så här. Normalt brukar de vilja hålla sig i ögonvrån och påkalla min uppmärksamhet genom att blinka med sina lysande ögon. Men denna gång var de nästan rakt framför mig. Jag blev allt lita paff.

Jag försökte fokusera och se om de kunde blinka igen. Tro mig, jag behövde knappt tänka tanken innan de började blinka åt mig, både här och där. Vissa satt uppe i träden, vissa låg på marken och vissa stod i skuggan av träden. Alla ville säga hej, inte tävla om min uppmärksamhet utan bara säga hej.

Nu var jag överlycklig och tänkte att denna runda inte kunde bli bättre, jag hade fel.

Plötsligt känns det som om det kommer ner en uggla och sveper med sina vingar precis ovanför mitt huvud. Nu kan det ju vara så att det verkligen kom en uggla, men det stannade inte upp vid en gång. I cirka 3-4 minuter kommer det olika stora flygande varelser och sveper ner mot mitt huvud. Bara för att i nästa sekund få luft under vingarna och stiga upp mot den mörka himlen och försvinna ur mitt synfält.

Jag börjar nu närma mig den punkten på rundan då jag vänder om och går samma väg tillbaka. Jag vänder mig om och ska precis ta mitt första steg mot hemmet, när jag höjer blicken. Jag tittar längs med grusvägen jag kommit på och ja herre gud. Det känns so om jag kommer att ha ett gatlopp ramför mig, när jag ska gå hem.

Det känns som om alla som gjort sig påminda på promenaden hittentills, bara väntar på att jag ska vända om och gå hem igen. Då får de ju en chans till att säga hej till mig och jag får ytterligare en chans att se dem. Att aktivt söka kontakt och fråga dem vad de vill, ja så långt har jag inte kommit i min utveckling. Men det kommer tids nog.

Med värme i hjärtat och ett brett leende börjar jag min färd hemåt. Mycket riktigt fick jag kontakt med alla igen. Alla som gav mig äran att få träffa dem, upprepade detta på vägen tillbaka.

Jag kan bara säga som så att detta var en av de mest underbara promenader jag någonsin gått. Att på så kort tid(ca 45 minuter) få kontakt med så många var helt underbart. Att det sedan inte bara var många till antalet utan att de även var av olika energier, det var mäktigt det med. Även om det var rätt så sent på kvällen(jag går oftast när solen gått ner) så var jag full av energi när jag kom hem. Jag är det fortfarande, i skrivande stund.

Tänk om alla kunde öppna sina sinnen och bara omfamna allt som finns ikring oss. Då hade nog världen sett lite annorlunda ut än vad den gör idag.

Jag hoppas innerligen att mina vänner fortsätter att samarbeta. Jag vet innerst inne att om de skulle börja tävla om min uppmärksamhet, så skulle jag slitas isär. Jag tror att de är medvetna om detta och det är därför de kan respektera varandra och samsas. Kanske något vi människor skulle ta efter?

Jag brukar ju avsluta med lite tips så här kommer de

• Förvänta er det omöjliga, ju mer man är beredd på desto mindre förvånad blir man och desto mer kan man njuta när det väl händer
• Bli inte besvikna på det ni inte får, var glada för det ni verkligen får
• Kräv inget, be om det. Ju vänligare man är, desto mer välvilja får man tillbaka
• Motverka inte något om det inte går din väg. Medverka hellre, för då kan du få möjlighet att påverka händelsen/upplevelsen så att den faller dig mer på tungan

Ha det bra där ute och var rädda om varandra

Dela den här sidan