You get what you need

Har de senaste dagarna varit lite nere på grund av tråkiga händelser i familjen. Vi har stöttat varandra och fått vardagen att rulla på i sakta mak och funnit oss i det hela.

För en gångs skull var det stjärnklart när jag skulle rasta hunden ikväll och då gick mina tankar genast till mina vänner. Lite bitigt om kinderna, mörkret som kallar och stjärnorna som tindrar på himlavalvet. Vilken underbar start på kvällsrundan, tänkte jag.

Jag hann inte gå längt innan jag märkte att något inte var som vanligt. Jag fick hela tiden se mig om för att jag tyckte att det kom in moln runt om mig hela tiden. När jag sedan vände blicken mot ”molnet” var där bara klar himmel och underbara stjärnor. Detta hände gång på gång och jag fick inte rätt på vad det var som hände.

Jag tänkte: - Då får jag väl ändra taktik! Istället för att vända blicken, fortsatte jag se rakt fram. Jag fokuserade istället på vad ögat såg i ögon vrån. Det jag upptäckte var att jag gick i en ring av svart dimma.

Det var inte som en vanlig dimma som skingrar sig eller som man nästan kan se igenom. Denna dimma var kompakt. Eftersom det var stjärnklart ute upptäckte jag dimman eftersom den dolde stjärnorna. Det kom inget ljus alls genom dimman. Helt svart!

Jag började genast fundera på vad eller vem det var som fanns med mig. Svaret kom med en gång: - Det är vi. Vi innefattar då mina vänner J

Förutom att blockera ljuset verkade det som om dimman även omvandlade kylan till värme. Nu har jag absolut ingenting emot kyla, tvärtom. Men bara tanken på vad de gjorde för min skull var nästan överväldigande. Jag kom på att jag känt mig lite frusen, förmodligen på grund av oro. Här kommer det ina i kråksången. Kan jag ha sådan tur att mina vänner kände vad jag behövde och försökte ge det till mig? Ja, jag tror att det var så. Jag finner även lugn och ro i totalt mörker, var ringen av svart dimma också deras sätt att hjälpa mig? Jag får svara ja på den frågan också.

Med denna insikt fylldes jag av kärlek. Bara tänk att man kan vara synkad med någon/något annat och få en sådan omtänksam gåva. Helt underbart!

När jag närmade mig slutet på rundan, passerade jag min favorit skogsdunge. Normaltvis brukar jag stanna till där och slappna av. Då kommer det alltid någon lite vink om vad som finns i närheten. En lite skugga, ett par lysande ögon eller något liknande. Idag var där betydligt mycket mer.

Redan innan jag kommit fram till dungen kunde jag känna av energierna som befann sig där. Till och med min lille vovve kände av dem. Jag gav mig till tåls och försökte att inte se eller känna förrän jag kom fram.

Direkt när jag vände mig in mot skogen fick jag första synen. Två mansstora gestalter stod ca 50 meter in i dungen och bara strålade ut ljus och värme. Jag visste inte vad jag skulle göra. Sådan värme och kärlek har jag inte känt från dem förut. Jag tittade rakt på dem och sa tack från djupet av mitt hjärta. De tonade då ner intensiteten och jag blev varse om att det fanns fler i dungen. Massa lysande ögon i olika färger och storlekar, fokuserade sina blickar mot mig. Det var inte obehagligt på något vis, bara otroligt intensivt. Jag kände att de gav mig lite utrymme, för ingen utav dem befann sig i min direkta närhet. Ett fåtal ljusa skuggor rörde sig i sakta mak i mina ögonvrår. Det kändes nästan som att stå i en folksamling och bara studera de som finns omkring mig. Känna deras energier och bara omslutas av deras omtanke. Jag kan inte i ord beskriva hur mycket omtänksamhet jag kände när jag stod där. Men en sak är säkert, jag vet att jag inte var ensam, inte på långa vägar.

Jag stod bara där i ett par minuter, men herre gud vilka underbara och intensiva minuter det var. Åter igen tackade jag alla dem som kommit till mig. Jag försökte sända dem lika mycket som de sänt mig. Jag lyckades inte, men fick känslan att de förstod vad jag ville göra. Det var det viktigaste.

När jag kom hem efter rundan kände jag mig harmonisk, mer harmonisk än vad jag känt mig p väldigt länge. Jag hade inte direkt bett om att f denna gåva av dem, men jag är väldigt glad att jag fick den. Hade jag bara bett dem, hade jag fått denna gåva i alla fall.

Nu är det så att jag inte bad om den, men jag behövde den. I mina ögon innebär de att kontakten jag har med dem går på båda hålen. De känner av mig och jag känner av dem. Jag hopps i alla fall att det är så.

Om vi behöver något tror jag att vi får det. Vi ska bara lära oss att läsa tecknen som finns runt omkring oss. Lite tips på vägen

• Läs in din omgivning, ta till dig av alla detaljer. Både de du kan se och de du kan höra
• Använd alla dina sinnen för att maximera din chans till kontakt
• Låt din tro vara din egen sanning, är det någon som inte vill dela din tro är det deras förlust. Tro på dig själv och dina upplevelser

Dela den här sidan