Min syn på vår underbara värld
Tänk vad allt kan ändras genom att bara lite tid har flutit förbi. Våren 2014 satte jag mig ner i stolen för att bli spådd för första gången. Sedan dess har jag suttit ner ett antal gånger för att bli spådd. Det som då verkade så mystiskt och hokus pokus, verkar idag vara en självklarhet som jag kanske inte kan klara mig utan.
Nu är det inte så att jag går och spår mig i tid och otid, bara för att få reda på vad som händer. Däremot har mitt umgänge ändrats så till vida att vi spår varandra, på ett eller annat vis, när vi träffas. Man kan få lite hintar och lite tips för att få livet att flyta lite lättare. Jag är väl egentligen inte olik alla andra, jag menar vem vill inte få en liten inblick i vad som komma skall?
Nu är det inte detta som ligger mig närmast om hjärtat men det är i vilket fall som en liten rolig sak att göra. Alltid intressant att se vad andra människor får fram om en. Det blir lite som att man ser sig själv med andras ögon och det kan ju vara en lärdom i sig själv, bara det. Hur uppfattas jag? Vad tror folk om mig? Ja frågorna kan bli hur många som helst. Det viktigaste är nog ändå, är jag ärlig mot mig själv?
Alla som spår mig läser ju av mig, på sitt egna speciella vis. Hur de får informationen spelar ju egentligen ingen roll. Är det relevant för mig så tar jag det till mig annars inte. Så är det bara. Låter kanske lite negativt, men det är det inte menat att vara. Jag älskar att bli spådd, när det sker på mina villkor. Annars kan det vara så.
I början trodde jag att de skulle säga till mig när jag skulle dö och sådana saker. Nu har jag lite mer inblick och vet att man kan styra spådomen genom att ställa rätt frågor. Har fått lite bättre hum om det tack vare att jag själv sitter på andra sidan lika många, om inte fler, gånger. Även om detta inte är det som lockar mig mest inom det mediala, så är det ett givet inslag i mitt liv. Jag skulle inte vilja vara utan det.
Under min uppväxt och större delen av mitt vuxna liv har jag levt med tron att det inte gick att spå mig. Jag blev intalad att man inte kunde spå någon som har medialitet i familjen coh eftersom min pappa kunde spå i vanlig kortlek trodde inte jag att det gick att spå mig.
Min syster gick och spådde sig och jag trodde bara att allt var dravvel. Hon har ju samma pappa som mig och såg inte spådamen(som jag kallade dem) det så var hon bara någon som tog betalt för att hitta på.
Önskar idag att jag hade frågat min syster lite mer och kanske visat lite intresse, då hade man kanske kommit in på detta spåret lite tidigare i livet. Nåja ingen ide att gråta över spilld mjök.
Jag valde att mer eller mindre idiotförklara alla som höll på med "spåkort" under många år. Jag såg inte ner på dem på något vis, jag bara inte förstod vad allt ståhej handlade om.
DET gör jag idag.......
Jag hade turen att lagom till att jag var redo att utforska min ,då nyvunna, nyfikenhet på andevärlden skulle en mässa om just detta hållas på min hemort. Jag visste att min syster skulle sitta och spå i ängla och tarotkort på mässan och jag tänkte att jag skulle bara gå dit och se vad det hela handlade om. Som ni kanske kan gissa slutade det hela med att jag gick och spådde mig två gånger den dagen :)
Jag ville verkligen att den första som lade kort för mig, skulle bli någon jag hade förtoende för, så valet blev självklart min syster. Min älskade syster som står mig bi i vått och torrt.
Jag minns tyvärr inte mycket av vad hon berättade för mig MEN jag kommer väl ihåg hur mycket jag tyckte stämde in på mig. Saker och känslor som jag inte yppat för någon, knappt för mig själv ens. Det som verkligen etsade sig fast i mitt minne var att hon sa att jag hade en väldigt stark och stor skyddsängel, -Du kommer att behöva den. Dessa ord ekar fortfarande i mina öron.......... Gissa hur rätt hon hade......
Med nyfunner nyfikenhet bestämde jag mig för att låta en främling läsa mig. Min syster rekomenderade en ett manligt medium som oxå satt på mässan. Sagt och gjort jag gick bort till hans bord och skrev upp mig på en tid lite senare på dagen. Min syster son var oxå där och vi skulle gå och hälsa på kvinnan som höll i mässan och han gick efter mig och visade mig vem det var. Det var början på en underbar vänskap ,men den kommerjag till senare. Systersonen sa till mig , när vi hade häslat på arrangörn och var på väg tillbaka till syrran, att det manliga mediumet hade haft blicken fäst på mig och verkligen studerat mig. Intressant...
När det väl blev min tur att bli läst sa han : -Jag visste att du skulle komma till mig, jag såg inte när du skrev upp dig och kände inte igen ditt namn men jag visste att DU skulle bli läst av mig. Skumt tyckte jag. Han började lägga korten och när han var färdig började han se lite ansträngd ut. Ojoj sa han, jag behöver knappt korten för att läsa dig....
Han fick se att jag var född med min medialitet men att jag under väldigt unga år hade blivit skrämd och att jag själv valt att blockera för att skona mig själv. Han fick se vad som hade skrämt mig och försökte med hjälp av sina guider få bort det. Det gick inte så bra så jag fick rycka in med mina små vänner (trollen som jag kallar dem) och bad honom snällt men bestämmt att backa. Detta i sin tur fungerade. Jag tror såhär i efterhand att det var en av mina skyddsänglar som sa till mediumet att inte snoka.
Efter dettta blev stämningen lättare, luften omkring oss blev lättare att andas osv.. Jag tackade mina små vänner och de gjorde som de brukar, hoppa, studsa och fara runt omkring mig. Då frågar han : - Är det så att dina vänner har pälsmössor på sig? Nja, sa jag, de är ungefär som pälsklädda små troll. Oxå bad jag dem att gå över bordet som stod emellan oss. Då kippar han nästa efter andan, och då förstår jag att de inte bara fanns i min fantasi eftersom han oxå hade sett dem.
Tiden började ta slut och han blev lite kort i rösten och tackade för sig. Jag tackade oxå och jag gick bort till min syster igen och berättade vad som hänt. Då sa hon : - Tänk på vad du gör, det är inte alla som kan hantera det du har med dig. Jag menade ju inte att skrämma honom, ville bara visa mina vänner. Men jag tror inte att han var beredd på att få se det han såg, för han blev väldigt tagen av det hela.
Av dessa första läsningar av mig blev lärdommen : Tänk på vad du visar, alla ser inte allt eller så väljer de att inte se allt. Man ska aldrig tvinga någon annan att dela ens upplevelser, bara bjud in dem att få en glimt. Om de vill kan de alltid fråga om att se mer, det blir svårare att ta bort det man redan har visat......
Som ni kanske förstår var det en omtumlande och energikrävande dag men herregud vad den var lärorik.
Var på hälso/Alternativ mässa och provade på speedläggning av tarot kort. Intressant tanke, Dra ett kort och jag säger vad jag ser :)
Det första som damen säger till mig : -Egentligen vet jag inte om det är du eller jag som ska sitta på denna sidan av bordet ? Snacka om att jag blev paff över denna kommentaren.....
Hon tog upp att mitt liv för tillfället var lite av en kamp, men att den största kampen fanns inom mig. Hon fick det till att kampen handlade om vilken inriktning som jag skulle ta angående min medialitet, men jag tror vid närmare eftertanke att kampen är angående om jag verkligen är medial över huvudtaget.....
Med tanke på att jag också la tarotkort på mässan (för ett medium och en skeptisk person) och enl mig själv lyckades, får jag inse att min gåva är vad jag tror och vill att den ska vara. Detta är vad jag vill syssla med i framtiden.